Journalister hotas – men få anmäler

Journalister hotas – men få anmäler

Hat i mejlkorgen och hotfulla meddelanden på sociala medier. Det är något som har blivit en del av journalisters vardag.

– Ett problem är att många journalister i dag är så vana vid hot och hat att de inte längre reagerar på det, att de låter bli att anmäla, säger Erik Larsson på Reportrar utan gränser.

Det trots att det är så pass stort att de allra flesta i yrket i dag har varit med om det.

– 2021 gjorde Göteborgs universitet och Högskolan i Halmstad en studie som visade att var fjärde journalist utsatts för hot, samt att en betydande andel utövar självcensur för att undvika angrepp.

Reportrar utan gränser har tilldelats 2026 års Selanderpris för bland annat sitt arbete för journalisters säkerhet.

– Framför allt verkar det som att kvinnliga reportrar blir utsatta väldigt hårt, att man får höra sexuella kommentarer. Det är den bild vi har.

Erik Larsson menar att hoten och påtryckningarna beror på hur situationen i samhället ser ut för tillfället.

– Vi är mitt i ett valår. Erfarenheter från andra länder visar att attacker mot journalister ofta ökar då. Tonläget skruvas upp. Nu får vi ser hur det blir i Sverige. Förhoppningsvis har vi tillräckligt många politiker som förstår värdet av ett sansat samtal, men jag är långt ifrån säker på att det blir så. 

Bland annat kan sociala medier bli ett hot mot de lokala tidningarna. Det gäller inte bara Sverige, utan också andra delar av världen där lokaltidningarna ofta ersätts av till exempel lokala Facebook-grupper eller andra plattformar på sociala medier.

– Den här utvecklingen är väldigt påtaglig. Vi ser en utbredning av det vi kallar nyhetsöknar, det finns stora delar av befolkningen i Florida som inte har en lokaltidning och det här är en trend som man även ser i Sverige.

Erik Larsson menar att trenden kan leda till att personer på sociala medier sprider rykten som inte stämmer.

– Om det inte finns journalister som berättar, hur ska informationen då komma fram? Då kommer den styras av personer som har ett narrativ.

Främst kritisk ställer han sig till politiker som tar debatten mot medier på sociala medier och inte i mediet där Erik Larsson anser att debatten hör hemma.

– Det är oroande, alarmerande och farligt, det visar på att deras demokratiska ryggrad är väldigt svag.

Han menar dock att svenska politiker och allmänheten i dag är medvetna om att det är viktigt med etablerade medier, men att det har ”naggats i kanten på grund av den geopolitiska situationen”.

– Det är viktigt att politiker går ut och tar debatten i de medierna, så man inte använder sig av billiga trick och försöka smutskasta och ge sig på medierna. Det är viktigt att vi väljer politiker som har den ryggraden, säger Erik Larsson och fortsätter:

– Om det är faktafel bör man föra den diskussionen i de medier som publicerat, inte hålla tyst och samtidigt piska igång opinioner på sociala media-plattformar. Det är ett bidra till ett klimat där konflikt går före fakta.

Text: Fanny Juhlin, artikeln publicerades först i Eskilstuna-Kuriren

Motivering Selanderpriset 2026

I en tid när yttrande- och pressfriheten i världen kringskärs i en allt snabbare takt
behövs fler röster för att värna det fria ordet och de oberoende medierna. 

Reportrar utan gränser bidrar till detta arbete genom sitt stöd till journalister som
hindras i sitt arbete, sitt årliga pressfrihetsindex och opinionsarbete för det fria
ordet. 

Under 2025 försämrades pressfriheten, den yttersta garanten för demokratin, i en
fjärdedel av alla länder i världen. Mediefriheten minskar, trakasserier av
journalister ökar. Att censurera media och förvränga sanningen är det främsta
vapnet mot demokratin i länder som styrs av autokrater. 

Därför behövs motkrafter som Reportrar utan gränser som stöttar de modiga
publicister och journalister som likt J A Selander är beredda att också med stora
personliga uppoffringar och ofta utsatta för hot och trakasserier berättar
sanningen om övergrepp mot människor och hoten mot demokratin.