V.

David Baas: Extremister förtjänar att bli granskade

Han har konfronterat nazister, jihadister och vänsterautonoma extremister. Han gör ofta sina granskningar ensam och genomslaget David Baas får för sina granskningar är oftast enormt. Nu är han nominerad till JA Selanderpriset på 100 000 kronor för sin gärning.

– Jag har läst på lite om JA Selander efter att jag hörde om priset. Därför känns det otrolig hedrande att bli uppmärksammad i det här sammanhanget, säger David Baas, grävande journalist på Expressen.

Vi når David Baas när han precis är i färd med att förbereda en föreläsning för journalister på Fojo. Temat är: Så överlever du en publicering. Det kan tyckas som en märklig rubricering. Men hot och hat är en realitet för varje granskande journalist i dag. Och det är viktigt att vara förberedd, både som reporter, men också som arbetsgivare.

– Att granska är utmanande. Och det kräver en stor portion mod. Men också en arbetsgivare som säkerställer att reportrarna känner sig trygga. Det är viktigt att man har den uppbackning som krävs både före och efter. Att det finns ett säkerhetstänk kring den anställde och för redaktionen i stort. Hur agerar man om reportern hotas och vad ska man tänka på före, under och efter en granskning. Och det allra viktigaste, oavsett vad som händer, är att granskningen fortsätter. 

David Baas vet vad han pratar om. Skörden av hot och hat efter stora granskningar är vardagsmat för honom. Ofta svämmar mejlen över och twitter är han bara inne på ibland. Och då får han ta sats för att gå in och läsa.

– Man orkar inte sitta och scanna twitter hela tiden, det är inte nyttigt tror jag. Men jag läser mina mejl själv. Alla gör inte det, men jag vill ha koll, även om det skulle vara hot. Det kan finnas många vettiga människor som kontaktat mig med tips. Men visst förekommer det en hel del hat också. 

Det är inte personen David Baas man hatar – det är rollen

David Baas säger att han är luttrad. Granskar man en hatfull miljö får man acceptera att reaktionerna blir därefter menar han. 

– Jag har faktiskt vant mig med åren. Det är ju inte personen David Baas man hatar, det är rollen. Som reporter får man skapa sig en mental beredskap för det. Skilja på sak och person. Och den allra viktigaste signalen är ändå att stå fast vid sitt viktiga uppdrag. Jag kommer inte att vika mig. 

David Baas har sina rötter i Norrland. Han är född och uppvuxen i Luleå. Han lämnade midnattsolen efter gymnasiet för att läsa på Stockholms universitet. Där tog han en pol mag i statsvetenskap och historia. Sen blev det JMK (journalisthögskolan).

– Jag tyckte journalist var ett intressant yrke. Jag har alltid varit samhällsintresserad och jag ville få insyn i världar man annars inte släpps in i. Och gräv blev tidigt något jag intresserade mig för. 

Efter studier på journalisthögskolan hamnade han på tidningen Metro, en uppkomling i tidningsbranschen.

– Det var en rolig tid. Metro var en pigg tidning på den tiden, nu är den nedlagd. Men på Metro fick man testa nya saker.

Och trots sin korta tid som journalist började David Baas göra sig ett namn som grävande reporter direkt. Han gjorde en rad uppmärksammade reportage, inte sällan genom att wallraffa. En omtvistad metod där man granskar genom att infiltrera en verksamhet och utger sig för att vara någon annan. Sedan konfronterar man den man granskat och de får kommentera eventuella missförhållanden.

– Det är en kontroversiell metod. Men i vissa lägen är det enda sättet att få reda på saker. Sådant som måste fram.

Största genomslaget: Järnrörsskandalen

David Baas har på det sättet bevakat valrörelsen inifrån. Han har lönedumpat sig till lägstbjudande och tagit svartjobb på byggen. Och efter flera journalistpriser erbjöds han sedan ett jobb på Expressen, där han i dag jobbar i grävgruppen. De senaste åren har han gjort flera mycket uppmärksammade gräv. Han har rest med prostituerade på Östersjön, infiltrerat djursexnätverk och avslöjat jihadister efter kalifatets fall. Men den granskning som kanske gjort honom mest känd är Järnrörsskandalen.

– Jag tror att den granskningen fått störst genomslag. De flesta kommer nog ihåg den. Jag är nog mest nöjd med hur vi lade upp publiceringen, då framkom ytterligare missförhållanden. Vi hade ju filmerna hela tiden. Första dagen valde vi dock att bara publicera muntliga vittnesuppgifter. Partiet gick ut och dementerade och sa att händelsen aldrig skett. Då publicerade vi filmerna. Det blev väldigt starkt. Speciellt också för att partiföreträdarna angrep tidningen och påstod att vi hade haft fel.

Att granska extremism har blivit något av David Baas signum. Och det finns stora likheter mellan de olika grupperna, men vilka som granskas går i vågor.

– Det händer saker i dessa rörelser hela tiden. Vänsterautonoma rörelsen finns fortfarande kvar. Men de mest framträdande personerna som var aktiva för några år sedan har blivit äldre och mindre våldsbenägna. Det finns däremot en helt annan kontinuitet bland de högerextrema och nazister. Där finns en aktivitet även bland äldre, inte sällan rätt väletablerade personer i samhället.

David Baas jobbar ofta ensam i sina granskningar. Han gör det mesta själv, även sina konfrontationer. 

– Jag har nog ett kontrollbehov. Jag vill ha koll på alla bitar. Har man som jag jobbat in sig i ett ämnesområde så vill jag göra det hela vägen i mål. Och man vänjer sig faktiskt, även om det är en utsatt roll att vara själv.

Men David Baas känner sig inte modig, trots att han fokuserat på extremism de senaste åren.

– I grunden handlar det ju om att det är ett roligt, och dessutom ett viktigt arbete. Och det är absolut värt det. För det handlar om de mest grundläggande sakerna vi har i samhället. Vi måste se att det här går längre än den vita skjortan något tar på sig för att gå i ett demonstrationståg för NRM. Det finns en rörelse bakom och det är demokratiska värden som utmanas. Det är viktigt att belysa det.

David Baas tycker att de extrema rörelserna får den uppmärksamhet de förtjänar.

– Organiserar man sig för att med våld undergräva vårt samhällsskick förtjänar man att bli omskriven. Visst, det kan vara marginellt små grupper. Men den skada de gör är enorm. De påverkar människor. De utsatta känner ofta en otrolig rädsla och det finns risk för självcensur.

Försvara det öppna samhället trots hot

Men det finns givetvis en gräns för alla att orka stå upp för det man tror på.

– Det finns ett stort värde i att försvara det öppna samhället. Och hoten mot journalister är svåra att göra något åt. Det är mycket upp till medierna själva att hitta sätt att hantera dem. Det är en samhällsfråga som är mycket större än den enskilda reportern eller mediet. Det handlar om dagens samhällsklimat. Det drabbar även opinionsbildare eller andra som vill yttra sig fritt. Där har den granskande journalistiken en otroligt viktig roll att spela. 

Men David Baas menar att finns verktyg att ta till för att stävja problemen.

– Det finns redan lagstiftning i dag som går att luta sig emot. Men någon ska utreda det och det ska utdömas straff. Där fallerar det många gånger.

Han avslutar dock med att poängtera att allt är inte negativt. Tvärtom.

– Det här är ett jätteroligt yrke. Det är spännande och stimulerande. Framförallt om man har förmågan att tänka nytt och går sin egen väg.

Nalin Baksis tal vid utdelningen av Selanderpriset 2024

Läs hela Nalin Baksis rörande tal, från utdelningen av Selanderpriset 2024.

Det är en skam för Europa att antisemitismen åter har blivit en del av vår vardag, säger Nalin Baksi som själv har erfarenhet av förtryck, diskriminering och utanförskap.

Nalin Baksi: Dumheten är det största hotet mot samhället

Nalin Baksi har stått upp för sina åsikter i hela sitt liv – även när det kostat. Först som ung SSU:are, därefter som riksdagsledamot för Socialdemokraterna, ordförande för S-kvinnor och numera när hon varvar arbetet som sjuksköterska med inhopp i samhällsdebatten. 

– Det är viktigt att komma ihåg att mina förfäder har varit imamer sedan 1600-talet. Jag har fått återberättat att de sedan 1850-talet tagit kraftigt avstånd från intoleranta krafter.

Selanderpristagaren om den ryska självbilden: ”Lever inte, bara överlever”

Anna-Lena Laurén är 2023 års Selanderpristagare. Som utrikeskorrespondent i Ryssland förstår hon vikten av det fria ordet. Och vad som sker med ett folk som lever utan det. "Rädslan finns där hela tiden. Samtidigt som alla låtsas som ingenting".

Åsa Erlandsson: ”Jag har nog alltid haft ett kritiskt förhållningssätt”

- Jag måste säga att jag blev superöverraskad och hedrad. Det här är ju inte ett pris för en enskild publicering utan för en yrkesgärning. Det är verkligen speciellt. Det säger Åsa Erlandsson, flerfaldigt belönad journalist, som bland annat skrivit en reportagebok om Trollhättanattentatet.

Jojje Olsson om nomineringen: ”Det sänder en signal till Kina. Dom kan inte tysta mig”

Han har hotats av Kinas ambassadör och är portad från landet på livstid. Trots det vägrar Jojje Olsson att låta sig tystats.
- Västvärlden måste förstå vilket hot Kina utgör mot omvärlden. Xi Jinping är ute efter global dominans.

Våra tjänster